Earth Hour

En liten dikt - eller något åt det hållet, som jag kom på alldeles nyss. Inte världens finaste kanske, men jag gillar den.
Den handlar om två personer jag tycker väldigt mycket om.

She didn't want to hide behind a mask amymore
So she searched, for something to help
And what she found - although it was very bright -
She did not find in the daylight

He didn't want to destroy, or be destroyed anymore
So he searched, for someone to help
And who he found - although she shined like the sun -
He found in the darkness

Now, they will light up earth
Because they found each other in the hour of darkness

Väldigt vad jag blir kreativ på natten!

These times

they are changin'

Anton, Mathilda, Ebba, Olle, Bella, Petra, det är ni som gör mig till vad jag är idag, menar det. 

That's enough deep stuff for today. Nu väntar ännu två veckors jobb.

Sounds of silence

En sak fångade min blick när jag satt i aulan på Risbergska skolan bland resten av kören idag. Några tjejer sjöng en väldigt fin låt om kärlek, något jag särskilt tänkte på angående den var alla sekundintervall, vilket gjorde allt väldigt snyggt.

Men det var inte det som fångade min blick. På första raden stod en medelålders kvinna, och tittade inte på de sjungande flickorna, utan på de två tolkarna som stod bredvid och tolkade låten till teckenspråk. Hon var alltså döv. Det som fascinerade mig var att hon verkligen njöt av vad hon "hörde". Flera gånger sprack hennes ansikte upp i ett leende, när hon såg vad som sjöngs. 

Hon blev mer berörd av musiken än de flesta där inne, och hon kunde inte ens höra den. Hon hörde inte de fina sekundintervallen, hon förstod kanske inte ens vad ljud egentligen var. Det fascinerar mig.

Lite roligt att jag fick upp intresset för Simon and Garfunkels "hit" just idag också. Läs titeln.

People talking without speaking

People hearing without listening

People writing songs that voices never share