Men det var inte det som fångade min blick. På första raden stod en medelålders kvinna, och tittade inte på de sjungande flickorna, utan på de två tolkarna som stod bredvid och tolkade låten till teckenspråk. Hon var alltså döv. Det som fascinerade mig var att hon verkligen njöt av vad hon "hörde". Flera gånger sprack hennes ansikte upp i ett leende, när hon såg vad som sjöngs.
Hon blev mer berörd av musiken än de flesta där inne, och hon kunde inte ens höra den. Hon hörde inte de fina sekundintervallen, hon förstod kanske inte ens vad ljud egentligen var. Det fascinerar mig.
Lite roligt att jag fick upp intresset för Simon and Garfunkels "hit" just idag också. Läs titeln.
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar