Så stört mycket har hänt sedan första gången. När jag tänker tillbaka på det så känns det som en livstid. Tänk om jag inte hade tagit det där beslutet att åka, det hade ju varit det mest naturliga för mig att göra. Helt sjukt vad mycket jag hade missat. Götabro har blivit ett andra hem för mig, det märkte jag särskilt detta året. Jag kände mig verkligen hemma, och när nästan hela lägret var över och jag tänkte tillbaka på den första dagen, inte mer än knappt två veckor sedan, kändes det som en evighet sedan, som att jag alltid hade varit där.
Jag skulle egentligen vilja skriva mycket mer, men det är svårt att sätta ord på allt utan att upprepa sig en massa. Jag avslutar med en bild som jag snodde från Hanna Thilander, en bild fylld av massor med glädje och obeskrivlig saknad, och oräkneliga minnen.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar