En kille

...hade levt hela sitt liv i ensamhet, utan någon att dela det med. Men inte brydde han sig om det, han klarade sig bra utan det. Faktum är att han inte ens visste vad det innebar att ha någon att dela sitt liv med, och det angick honom inte heller, han hade allt han behövde.

En dag träffade han en flicka. När han tittade på henne för första gången kunde han inte släppa blicken från henne, utan att riktigt veta varför. Det var helt enkelt något speciellt med henne, vilket intresserade honom extremt mycket.

Efter en tid började detta intresse gå över i något annat, en varm känsla som han inte riktigt kunde beskriva. Men vad spelade det för roll, det fanns inget som behövde beskrivas.

Åren gick, och en dag var flickan tvungen att resa bort. De skulle inte ses mer, det visste han. Men vad gjorde det, han hade ju klarat sig så bra ensam större delen av sitt liv. Inte skulle väl det göra någon skillnad om allt återgick till det gamla vanliga?

Men när flickan hade försvunnit kändes det som att någonting fattades. Något han inte riktigt kunde beskriva. Han ville att hon skulle komma tillbaka, ja, inget hellre, men samtidigt ångrade han sig lite. Önskade - om än bara lite grand - att han aldrig hade träffat henne. För vad skulle han då ha att sakna?

Nattens kreativitet slår till igen